Hur det hela började
Av Bo Forssberg

I mitten av 70-talet träffade jag Elizabette Kallin som numera är min hustru. Jag blev djupt förälskad i henne och också hennes boxer som var en glad och sprallig hund, men oerhört lydig, som gick fot utan minsta problem och aldrig stal mat.

Detta hände i Stockholm och när jag avslutat mina studier bestämdes att vi skulle flytta till Norrbotten där jag hade fått jobb och Elizabette kunde få jobb inom arbetsmarknadsverket där hon då arbetade. Hon ville att vi skulle skaffa ytterligare en hund, en ras som hette "saluki", en ras jag aldrig då hört talas om. Hon tog med mig till en husdjursmässa på Älvsjö Mässcentrum i Stockholm och visade förtjust upp den "nya" rasen, och jag tittade förundrat på ett antal högbenta magra hundar som inte visade det minsta intresse för mig och jag besvarade deras ointresse med att förklara att det var en hund jag enbart på grund av stor kärlek till min blivande hustru kunde tänkas införliva i familjen.

Vi avflyttade så till Kalix i norra Sverige och med i flyttlasset följde en ettårig salukihane, Attis (e. Enyar u. Ibinores Litricia Fatima), en hund som Elizabette hade fått av sin goda vän Kristina Humlebo som flyttpresent, Kristina hade också fött upp Attis. Attis visade sig snart ha alla de egenskaper som gör salukin så underbart odräglig. Ordet hit existerade inte, i vart fall saknade det ordet betydelse för Attis, för när han var lös utsträckte han sina "promenader" till ett stort antal timmar under vilka hans förtvivlade husse och matte försökte leta efter honom. Inomhus ockuperade han för det mesta den bekvämaste soffan mellan de strövtåg han gjorde ut i köket för att kontrollera vad som fanns att stjäla, det tar ett antal middagar innan man lär sig att sätta maten så högt att en saluki inte når.

Trots - eller kanske tack vare - sina egenheter lyckades dock Attis lägga grunden för vår kärlek till salukin. Kalix låg inte långt från Boden, Elizabettes födelsestad och många helger tillbringade vi hos hennes föräldrar. Under en promenad med Attis överfölls vi av en vilt skrikande dam, detta visade sig vara Birgitta Harg (f.d. Strandborg), innehavare och grundare till Khalils kennel och mångårig salukiuppfödare. Hon planerade valpar undan Int & NordCh Khalils Bizette som ägdes av Martin och Solveig Salander. Fader till kullen var familjen Skoglunds Int & NordCh Schiram Schiramibicus, den hittills vinstrikaste svenska salukin. Vi hade planerat en tik men Birgitta övertalade oss att ta en hanhund eftersom vi bodde i lägenhet och på så vis hamnade FinCh Khalils Ismet hos oss, även Ismet odlade ett antal säregna karaktärsdrag som inte stod Attis långt efter och promenader med dessa bägge herrar kunde sluta hur som helst, en av de mer intressanta slutade med en vildsint harjakt över det militära skjutfältet i Boden där artilleriregementet just hade märkt ut ett antal blindgångare som man avsåg att spränga i luften. Som tur var lyckades hundarna undvika att granaterna sprängdes tidigare än beräknat. När Ismet var knappt ett år gammal flyttade vi till Boden och Birgitta Strandborg hade då fortfarande kvar Ismets syster Khalils Ibiza. Eftersom hon också hade Khalils Ishiba fick vi köpa Ibiza, en underbart vacker tik som på kort tid blev Int & NordCh och också - liksom sin bror - var framgångsrik på kapplöpningsbanorna.

Dan Johansson, kennel Dervisch, bodde vid den tidpunkten i Boden och han hade en mycket intressant kull efter en annan av Birgittas tikar, Khalils Harima, som han parade med en hane - också från Birgittas uppfödning - S & FinCh Khalils Fayid. Efter att - nyfikna som vi var - besökt och tittat på kullen fastnade Elizabette för den fantastiskt söta Dervisch Cherazade, och efter diverse övertalning hamnade också hon hemma hos oss.

Ibiza hade nu hunnit bli Int & NordCh och hon ansågs allmänt så bra att hon borde gå i avel. Eftersom vi själva inte skulle ha några valpar övertalade vi Birgitta att ta en kull på Ibiza. Tyvärr skilde sig Birgitta och flyttade till en liten lägenhet i centrala Boden vilket omöjliggjorde vidare avel från hennes sida. Vi beslöt därför att själva ta fram en kull och till far utsågt Int & NordCh Baklava's Ahsan-Min, detta efter att hans far - Int & NordCh Sedeki Hamah - visat sig vara för gammal för att vi skulle våga använda honom i avel. Så föddes vår första kull, I-kullen, som bestod av 10 valpar. Närmare presentation av I-kullen sker nedan men här skall endast nämnas den som föddes allra först - i bilen på väg till veterinären - Int & NordCh Khalils Ibn Ibiz. Som ett omen bör nämnas att kullen föddes under Skoklosterhelgen 1984.

Vår tanke var att Ibiza skulle ha en kull och sedan skulle vi avsluta vår uppfödning. Dock hade Dervisch Cherazade - Zadi - nu blivit så exteriört bra och så framgångsrik på utställning att vi beslöt att ta en kull även på henne. Till far valdes Int & NordCh Ben Huris Wadj Karmaz, ägd av familjen Sjöström-Edling i Umeå. Zadi - som själv var vit - lämnade en vit tikvalp och fem svarta grizzletikar. Samtliga sex blev så småningom champions.

I och med detta var vår uppfödarverksamhet i gång och följdes av ytterligare en kull på Ibiza och en på Zadi samt också en kull på S & Fin Ch Silhuetts Nefertiti som vi köpte in. Birgitta Harg hade beslutat att avveckla sin uppfödning helt och efter vänligt tillmötesgående från hennes sida fick vi överta kennelnamnet Khalils.

Därefter har vårt liv till stor del bestått av salukis samt på senare år även afghanhund och whippets. Vi har åkt runt hela Sverige - och även Finland och Norge - på utställningar, vi har tävlat i kapplöpning och vi har tävlat med lure coursing. Vi har haft stora framgångar, framgångar som kröntes år 1999 då vi erhöll Hamiltonplaketten - den finaste utmärkelse en svensk uppfödare kan få.

Våra salukis har inneburit så fantastiskt mycket för oss. Förutom en rik fritid fylld av hundpromenader, utställningar och tävlingar har vi haft förmånen att umgås dagligen med dessa underbara hundar. Vi har träffat människor från de flesta världsdelar och har skaffat oss vänner runt om i världen. Vi har farit på resor som vi annars inte skulle ha gjort. Våra underbara salukis har gjort att vi läst historia, religion och filosofi, allt för att försöka förstå deras ursprung.

Våra salukis - och även de andra hundarna - har betytt oerhört mycket, men det viktigaste är inte de enskilda utställnings och tävlingsframgångarna utan det är att få uppleva sig som en del av den mångtusenåriga uppfödartradition som bevarat salukin så att vi moderna människor kan få njuta av denna underbara antika jakthund. Vi hoppas att vi med vår uppfödning har skänkt glädje till andra och gett andra förmågan att känna den ödmjukhet man upplever när man lär känna salukin och dess historia. Det finns en förteckning över de kullar vi fött upp samt bilder på flera av våra hundar. Under rubriken nyheter/news kommer vi att berätta om planerade parningar och intressanta händelser som kan vara värt att föra vidare.

Ni som läser dessa rader är alltid välkomna att kontakta oss på något sätt, antingen genom brev, telefon eller via e-mail.